Denna text är riktad till dig som under kvällen på torsdagen den 18/6 råkade scrolla förbi ett visst inlägg i Facebook-gruppen “Playstation Sverige” med en rubrik som spoilade en specifik punkt i berättelsen i The Last of Us Part II. Är du inte en av dem kommer du inte förstå särskilt mycket av detta och vill du därför inte göra onödiga tolkningar baserat på vad du läser nedan är mitt råd att du helt enkelt inte läser mer.
Först och främst – jag beklagar.
Då jag och min podcastkollega Jules redan spelet igenom spelet sedan en dryg vecka tillbaka (här är våra intryck i vårt spoilerfria avsnitt), vet jag allt om berättelsen i The Last Of Us Part II och skulle självklart aldrig vilja spoila den för någon annan som värderar upplevelsen med sina egna ögon.
Jag är nämligen själv en extremt känslig person. Så känslig att många av mina kollegor här på Öppna världar tveklöst kan intyga att jag är något i hästväg när det kommer till spoilerkänslighet (jag skrev till och med en krönika om ämnet på Svampriket för ett år sedan), så ja, jag förstår verkligen frustrationen.
Med det sagt. Om du sitter här och INTE läste vad som spoilades i Facebook-gruppen “Playstation Sverige” under torsdagskvällen 18/6, rekommenderar jag som tidigare sagt att du slutar läsa här och fortsätter njuta av vad du än njuter av i livet. För läser du vidare nedan finns en risk för att du kommer göra en missvisande tolkning kring delar av berättelsen som skulle kunna påverka din ingång till spelet (eller inte) och därför är mitt råd att du struntar i detta helt.
Som sagt. Läs bara vidare om du känner att du behöver få en väldigt vag kontext över vad du läste så kanske du kan ha överseende med vad du såg och skaffa dig en egen uppfattning genom att spela spelet själv.
Okej? Bra.
Inledningen i det första The Last of Us från 2012 är för mig en av de bästa inledningarna i ett cinematiskt designat AAA-spel någonsin och hade någon spoilat det för mig hade jag personligen knappt velat spela fulla spelet. Men jag vet också att många inte alls hade reagerat likadant på att bli spoilade på just inledningen i ett spel. Inte ens inledningen till det första The Last of Us.
Vi människor är ju som tur är helt enkelt olika i slutet av dagen.
Med det sagt – kanske är du som jag?
Kanske vill du inte ha inledande delar likt mitt exempel ovan spoilade för dig. Då beklagar jag och hoppas du känner att du kan ta vad du vill av det här och sedan lita på att vad du såg faktiskt bara är grunden för resten av den otroligt komplexa och långa berättelsen som berättas i The Last of Us Part II. Om du har sett fram emot The Last of Us Part II är mitt råd till dig helt enkelt att ge det en chans.
Och… kanske är du inte som jag?
Kanske känner du att inledande delar av en så stor berättelse med så många olika karaktärer med så många olika öden som Naughty Dog satsar på i The Last Of Us Part II, inte spelar lika stor roll som andra delar av berättelsen, som exempelvis dramatiska vändningar eller gud förbjude slutet.
För är du inte riktigt som jag tror jag nämligen att du kommer kunna njuta av The Last of Us Part II, oavsett vad du läste i Facebook-gruppen “Playstation Sverige” torsdagskvällen den 18 juni 2020.
Allt gott!
Aaron Vesterberg Ringhög
Har skrivit och pratat om spel på olika plattformar sedan 2013. Författare till intervjuserien “Människorna bakom spelen” och hörs idag i podcasten Öppna världar.
Kontakt: info@oppnavarldar.se
